självkänsla

Var inte rädd för att misslyckas. De leder dig bara på bättre och nya vägar.
du lär dig mer av dina misstag om du får veta dem, än att du går runt och tror att allt du gör är fina fisken, när de egentligen inte är de. i början är de svårt att ta kritik, du blir ledsen och de gör ont. du blir arg och vill bara slå något. men om du ist tänker efter så är de bättre att få kritik ibland än att inte få de alls. vad kan du då lära dig och bli bättre på???
Våga ha tillit. De allra flesta människor har goda intentioner.
-Jag litar inte på någon!
har jag alltid sagt, och på mitt jobb är de omöjligt. 20 tjejer på 700kvm 6 dagar i veckan. de blir tufft tillslut.
man får ta allt med en nypa salt och lossas som ingenting. positiv och glad, de vinner du på. dölj dina känslor på jobbet, de kan du ta när du kommer hem. men de viktigaste är att du börjar tro på människor, som du aldrig trott på förut. du utvecklas som människa, och du får så mycket social energi..
Acceptera olikheter. Folk uppfattar och tänker på olika sätt.
-Alla är dumma! fick jag höra från en intelligent stämma en gång. De stämmer så bra..
Ta ingen förgivet, förklara alltid två gånger ist för en, och visa ist för att bara prata. du kan se dig som den smartaste människan i världen om du kan något som ingen annan kan, men tänk då på att uttycka dig på ett smart sätt också,så att du inte tappar gnistan.

Du har en dröm...våga följa den!
 

kärlek

starkt.
ensam är inte stark.
big no no!

jag har tänkt, och kommit fram till att de kommer alltid finnas en för alla. oavsett om man är tillsammans med denna person eller inte, så finns de alltid en. en som stannar kvar i en, som man alltid ser och hör och känner doften av även om personen inte är i närheten.
jag har en.
en som jag alltid jämför alla andra med, men som alltid, alltid vinner på alla sätt.
prata, skratta, dansa, gå, kramas, köra bil.. sjunga...

jag var dum. och försvann.. ville tänka? känna efter? leva ensam?
nu har jag provat.. ett år.. ett år efter en längtan tillbaka.. till den som jag släppte taget om.
tog ett år innan jag började inse, och fick panik. att den här personen är allt, och kommer alltid vara allt för mig.

när jag tänker på den här personen så finns de tusen tals bilder som kommer upp. alla minnen. alla platser. släkt och vänner. man bildar ett liv ihop. och detta kan man inte bara släppa och glömma.

jag vill leva med dig. föralltid. bygga upp allt på nytt.
vi.
de är bara vi.


RSS 2.0